Innan man går ut på inspelning är det lämpligt att ha en slags strukturerad idé om vad som ska spelas in. Ofta kan inte allt spelas in i den ordning det ska förekomma i programmet. För att det hela ska stämma upprättar man då ett
synopsis som är en kortfattad beskrivning av ett programs innehåll utan skrivna repliker eller specifika scenanvisningar. Ett slags sammanfattning av programmet där även målsättning och målgrupp kan beskrivas.
Som underlag vid inspelningsplanering och redigering kan det vara bra att ha ett detaljerat
manuskript som i detalj beskriver vad som skall ske i programmet. Här anges även hur scenografin ser ut, hur de medverkande skall vara klädda, rekvisitan som behövs med mera. Alternativet är ett
bildmanus (kallas även
storyboard) med skisser
| |
|  Ett storyboard bestående av de olika scenerna på lösa post-it-lappar uppklistrade på en dörr. Lapparna kan arrangeras om för att se effekten av en förändrad scenföljd. |
| |
på vilka bilder som programmet ska bestå av och hur kameravinklarna ska vara. Bildinnehållet beskrivs i vänsterspalten och ljudet (repliker, musikinslag och ljudeffekter) i högerspalten.
Bildmanuset kan lätt användas av bildproducenten och kan också vara ett lämpligt sätt att förbereda redigeringen på, särskilt när man har mycket material att hålla reda på. Ett knep kan då vara att med det inspelade materialet som grund, rita upp det på lösa lappar som sedan kan läggas ut i den ordning man vill redigera scenerna.
Ett
körschema talar om i korthet vad som skall hända vid själva inspelningen. Kan skrivas som ett schema med tidsangivelser och angivande av de olika inslagens längd. Delas ut till alla som är inblandade i dagens inspelning. Vid välrepeterade studioinspelningar av dramatik och liknande får fotograferna ibland
kamerakort som anger varje kameras bilder och inställningar. Tidigare angavs också objektivtyp och position på studiogolvet.
Försök redan från början ha en bild av hur det färdiga materialet ska redigeras ihop. Allt detta ska finnas på papper och utgöra ett underlag för inspelningen. Diskutera gärna manuset med fotografen och redigeraren och ta intryck av deras synpunkter. Diskutera också bemanningen av inspelningen. Ett underbemannat inspelningsteam skapar ofta höga och okontrollerade kostnader längre fram i produktionsledet.
Det viktiga när man skriver manus är att välja den form som passar en bäst. Kanske väljer man att skriva i novellform och tycker att en sådan "litterär förpackning" gör texten mest rättvisa och visar bäst på de kreativa lösningarna. Andra kanske väljer en strikt uppdelning med tekniska anvisningar och en mängd illustrationer med ljudet, dialog och regianvisningar i varsin spalt. I bokhandeln kan man köpa manus till berömda filmer och vill man utveckla sitt manusskrivande kan det vara idé att titta på några sådana.
Vid alla typer av manus, tänk på att lämna plats för anteckningar. Minst dubbla radavstånd och stora tomma ytor. Medarbetare och medverkande vill kunna göra relevanta anteckningar och du behöver säkert själv göra kompletteringar.
Skapa inte förvirring genom att ideligen ge ut rättade varianter eller nya upplagor av manuset. Det manus som presenteras på den första genomgången bör vara det som gäller. Senkomna rättelser eller kompletteringar kan meddelas muntligen vid inspelningen eller möjligen presenteras i den andra, sista och korrigerade versionen av manuset.